Kraften sitter i väggarna, som genom åren verkar bevara och förstärka känslan att - vi klarar mera än många tror oss om. Att skapa sådan inställning kräver mångas medverkan, och ledarskap som går i samklang, oavsett ålder, tidsperiod eller ansvarsområde inom i det här fallet GIF.
När GIF startade seriespelet igen efter tre års uppehåll, våren 1959, föddes nog mycket av den andan.

Förmånen att senare lära känna några av de drivande ökar känslan att de slog an en ton och en målsättning som lade en första grund för en annan inställning än tidigare. En föreningskultur! Målspottaren Bernt Karlssons pådrivande roll som är inte svår att tänka sig in i. Alla berättelser om Bernts bravader som ung pådrivare för att få igång fotbollen igen genom kvartersfotboll och heta känslor i derbymöten med Tanum som enstaka exempel. Storebror, Gunnar, backade upp och blev lagledare för det unga comebacklaget. Bernt blev senare GIF´s förste att spela elitfotboll, i näst högsta serien för Oddevold under några år.
Ett hopp i tiden till tidigt 70-tal. Gamla Hagavallen är plogad och skrapad för träningsmatch i mars, men den här fredagskvällen fanns stora isfläckar kvar på grusplanen. Jag passerar förbi. Där går bröderna Larsson, Rolf och Bosse, och hackar och skyfflar isbitar från planen inför lördagens match. Matchen skulle bara spelas, och isen skulle aldrig kunna avlägsnas helt. Det handlade om att få bort så mycket som möjligt. Vi gick där några timmar och planen var helt klart bättre än innan. Men långt ifrån bra, idag hade det inte blivit match spelad.
Det ger en liten bild av Lille-Rolfs inställning. Dagen efter spelade han som vanligt på mittfältet, som vanligt sedan den gången -59, och det fortsatte till tidigt 80-tal. Från div 7 ända till trean.
Bernt Karlsson och Rolf Larsson kan få kallas kulturskapare…och fler kom efter...

I denna nyhet: Rolf Larsson Bernt Karlsson Gunnar (på tappen) Karlsson Bo Larsson Publikhausse nu och då!